I dag fick jag ett meddelande från en vän. Hon skrev såhär.

”Drömde i natt att jag skulle vara med i en teaterföreställning (som jag i min dröm kallade kabuki med inte var ens i närheten av det) och att jag skulle vara huvudrollen i en all de många små delarna. Problemet var att jag inte fått läsa manuset (som för övrigt var en seriebok) innan och inte kunde en enda av mina repliker. Jag sade upprepade gånger att jag inte kunde göra det men alla bakom scenen pushade på mig. De ropade ut mitt namn och jag totalvägrade gå ut. Då kom du och räddade mig. Du kunde inte heller manuset men tog det jag hade i handen och gick ut på scenen med en sista kommentar att ”jag får väl improvisera lite”. Tack för räddningen!”

Så här kan vi se, vi Harlekinare räddar situationen och är awesome även i folks drömmar. Jag han ju dock påpeka att jag själv ofta har liknande mardrömmar eller vad man nu ska kalla det.

Andra som känner igen sig?

/Johanna